Me, myself and I
Jag är en kvinna som alltid haft dåligt självförtroende. Det har inneburit att jag inte vågat göra saker för att jag inte trott att jag skulle klara av dom. Dessutom har jag alltid tyckt och trott att jag varit ful rent utseendemässigt.
Några bilder från min ungdom.
Dom senaste åren, speciellt sen ett och ett halvt år tillbaka, har jag fått höra helt andra saker. Främst från män. Allt från att jag är söt till snygg och vacker. Och ja, jag är väl medveten om att folk som vill ha nåt av en kan säga saker dom inte menar, men så har fallet sällan varit.
Jag ska erkänna att eftersom jag är ute efter att bygga upp mitt självförtroende så har jag försökt tro på komplimangerna. Det kan vara det faktumet eller så är det att jag är medelålders och tillfreds med livet. Hursom helst så är jag helt nöjd med mitt ansikte nu, det är främst mitt ansikte jag pratar om. Finns inget jag skulle vilja ändra i det, bättre syn möjligtvis men det är en utopi.
Nu är det ju inte så att jag går omkring och tycker att jag är snygg, nej nej nej, nån måtta får det ju vara... Däremot kan jag känna mig söt och att jag absolut duger utseendemässigt. This is me, take it or leave it!
Några relativt nya bilder på mig som jag är nöjd med. Fotogenisk är jag verkligen inte så dom flesta kort på mig blir dåliga tyvärr.
En annan aspekt till att jag plöltsligt är nöjd kan ju vara att skönhet ligger i betraktarens öga och eftersom jag landat i livet, funnit min egen trygghet och är tillfreds med mig själv så gäller det även det yttre.
Nu ska jag krama lillälsklingen gonatt och ta mig lite Baileys innan det är dags för mig med att sova.
Nattis på er!
Trött
Hmm, bara eländiga inlägg just nu men så ser ju livet ut, berg- och dalbana mellan himmel och elände. Inatt har jag inte sovit mycket, när jag har såna nätter brukar jag somna som en klubbad oxe när Jack åker till jobbet, så icke idag. Mensvärk och huvudvärk och illamående...funderar på om jag har vätskebrist. Så jag har laddat med värktabletter, ett stort glas saft och ett stort glas resorb. Jag som måste ha mitt kaffe på morgonen orkar helt enkelt inte ladda bryggaren, orkar inte göra en smörgås heller. Och då betyder orkar inte inget med lat... Bonzo och jag har nu placerat oss i soffan och jag ska försöka sova en stund när jag druckit upp.
Goaste trynhunden <3
Kväll
Det blev inget stan idag, hahaha det blir alltid ändrade planer och det är helt ok faktiskt! Imorgon ska jag åka in med Jack till stan och hämta hem volvon. Vet inte hur jag ska lägga upp dagen sen för jag behöver besöka två affärer i Ludvika men dom öppnar flera timmar efter att Jack och jag kommer till stan. När Jack slutat ska vi hälsa på Gun och sen hem innan Erik, Ajje och Helen kommer. Helen och jag ska gotta oss med lite vin, hur härligt!?
När jag var ute på promenad med Bonzo på eftermiddagen såg det ut som stora pälstussar höll på att ramla av honom. Så han fick en borstning och du milde vad päls han släppte! Verkar vara dags för honom att fälla ur, minns att han gjorde det i början av december förra året. Hoppas han hinner sätta päls till utställningarna bara. Och oj så mjuk han blir efter borstning, och svansen blir som en plym. Hans färg är rolig, den heter red fawn och nu på vintern blir han mörkare, nu efter borstningen är han riktigt mörk på vissa ställen.
Sov gott whereever you are!
Funderingar
Jag mådde helt ok igår men frammåt kvällen blev det bara bläää! Usch hur jag mådde! Stackars Jack, fick stå ut med en sur och vresig Mia. Jag satt iaf mest i soffhörnet och var tyst, hävde inte ur mig en massa dumheter som brukade vara standard.
Idag ringe Uno och väckte mig och sen kom Louise och hälsade på. Himla trevligt! Få kaffesällis och pratas lite. Då mådde jag bra.
Bra mår jag inte nu, usch fy och blä. Och jag har en känsla i benen som är allt annat än trevlig. Kan inte beskriva den, känns som knäna darrar och hoppar och det gör lite ont.
Om jag visste att det här höll i sig så skulle jag banne mig sjukskriva mig och kanske borde jag göra det i vilket fall...vet faktiskt inte om jag skulle kunna ta mig samman och jobba. Ska åka in till stan idag och det får bli ett litet test tror jag.
Undrar så varför det blir så här med ojämna mellanrum. Ena dagen mår jag så bra att det här med psykisk ohälsa, mental utmattning, depression eller vad man nu vill kalla det, att det känns som det inte kommer finnas i mitt liv mer....så *blam* får jag en knytnäve i magen och jag mår skit. Jag har iaf inte ramlat ner i min brunn!! Jag håller mig lugn och jag mår lite bra varje dag och kan se ljusglimtarna i livet. Så jäkla skönt att inte allt är nattsvart
Men jag håller inte med Kafka om det....man ska vara så optimistisk man kan och leta efter ljuspunkterna. För även en nattsvart dag har man saker som lyser upp och som man ska vara tacksam för....det gäller bara att orka se dom. Vilja se dom. När jag mår skit är det jättelätt att vårda det dåliga måendet...jag får verkligen ta i för att vilja bryta och tänka positivt. Kanske för att det är enklare att mata svarta tankar med elände än med positivt.
Tydligen är jag starkare än vad jag tror och känner för jag lyckas bättre och bättre med att bryta.
Nu ska jag plutta i linserna och måla dit ett ansikte och se om det för mig gladare....
Tjing!
So far...
Pratat med Uno i telefon(det var inte igår!)medan jag satte igång en maskin tvätt, tog ner torr tvätt från torkställningarna och plockade ihop lite i förrådet. Usch hur det ser ut där inne! Fördelen är att det är lätt att få det att se bättre ut men det räcker inte. Det ska ju vara bra ordning där inne med. En massa saker som Denise ska ha i sitt rum när hon får ett eget står där så det får sjutton vara lite rörigt till det rumsliga problemet har löst sig.
Blev yr i huvudet av grejandet i källaren så nu sitter jag i soffan med lite fika
Och AJ! Gick för att släppa in Bonzo, ute på verandan trampade jag på nåt som stack till ordentligt och trodde det var ett granbarr. Det var en nål! Rätt in i min stackars stortå....
Nu en mandarin och slösurf innan jag rör mig igen
Gomorron
Idag är Jack tillbaka på jobbet, dom ska jobba så länge det går nu och det är vädret som avgör. Både Bonzo och jag tycker det är tomt. Var är husse? frågade jag Bonz och vips var han påväg till hallfönstret! Gullejycke!
Gullejycke ja, här var han fem månader och ute på skotertur.
Ja mår mycket bättre idag, ingen hjärtklappning eller andra otrevligheter. Tog en atarax igår, var tvungen till det till slut för att få till en ok kväll. Idag försöker jag att inte tänka ut nån to do-list i skallen även om jag har saker jag måste göra och saker jag bör göra osv. Jag börjar i ett hörn och gör så mycket jag orkar helt enkelt, försöker att inte sätta press på mig själv. För även om jag mår bra idag så känner jag mig skör.
Hej...
...ångest!
Hjärtklappning och tryck över bröstet och ont ont ont
Gråtfärdig och helt slut
Hej ångest, nu har du visat vad du kan så nu kan du dra åt h****te!!!
Hjärtklappning och tryck över bröstet och ont ont ont
Gråtfärdig och helt slut
Hej ångest, nu har du visat vad du kan så nu kan du dra åt h****te!!!
Gomorron trettondagen 2015
Efter frukost dumpade jag, så jag tände en brasa och skuttade ner i soffan för att läsa ifatt världen lite. Kaffet blev kallt medan jag gjorde brasan...typiskt! Jag har dock en förmåga att fastna på golvet framför brasan. Det är så himla mysigt att sitta där och tända och njuta av skådespelet, vären och sprakandet.
Sitter under filten och lyssnar från ljuden Jack gör utanför fönstret, ska lägga mig ner och vila bort dumpen innan jag tar tag i den här dagen. Mår inte helt hundra än efter gårdagen som var så himla jobbig, men det blir bra snart.
En väldigt positiv sak från igår är när vi klippte klorna på Bonzo. Han brukar inte gilla det! Förra gången jag klippte dom, minns inte när det var men ca ett år sen skulle jag gissa, då morrade han och högg efter mig. Igår klippte jag alla klor på alla fyra tassarna och han sa inte ett ljud och gjorde inte det minsta motstånd.
Det här blir troligen sista inlägget som jag aviserar på facebook av flera orsaker. Så vill ni läsa får ni gå in och kolla om det ligger nåt nytt inlägg. Jag skriver ju för mig i första hand, en liten ventil. Men det är ju jättekul att ni kommer in här och läser förstås.
Höj i köja!
Igår och idag
Igår fyllde Erik sju år! Min stora älskade kille :-) Så vi åkte till Ajje, Helen och Erik och gratulerade honom. Och Helen som snart fyller fick en bukett tulpaner.
Dom hade gjort en så himla fin tårta till vår lilla hjälte! Jag har lånat dom två följande bilderna av Helen.
Han älskar Batman och har en massa batmansaker. Av oss fick han bland annat en onepice
Titta på honom!
Han är en sån underbar kille och jag älskar honom och saknar honom så mycket att det gör ont i mig. Så skönt att han finns så nära ändå och att Ajje och Helen är såna bra människor.
Vi hann med lite reptilgos medan vi var på Gv77 också. Dåliga mobilbilder men det är bilder iaf. En skäggagam och sen två leopardgecko. Idag ska Helen hämta hem två majsormar, ser fram mot att få gosa med dom.
Imorse väckte Jack mig och talade om att han skulle gå upp. Och så ni vet så vill jag att han ska göra det, gillar inte att vakna och han bara är borta. Vill ha en skön kram sådär på morgonen.
Normalt, och vad jag väntade mig när han gått ut ur rummet, vore att jag hade somnat om direkt. Men jag kände nåt konstigt. Hjärtklappning - och medan jag funderade på vad det innebar så vaknade jag lite mer. Kände att jag hade ett stort tryck över bröstet, svårt att andas, oro i magen och diffus värk här och där i kroppen...
Det var panikångest jag vaknade med! En panikångest som skiljde sig grundligt från hur dom brukar te sig. Jag brukar vara så oregerlig och väck att jag inte ens vet hur jag varit under dom anfallen. Vet bara att allt brukade vara nattsvart, jag stimmade runt och stårgrät. Nu var det mer fysiskt och verkligen mycket "trevligare"
Jag smsade Jack som kom in till mig och la sig i sängen och höll om mig, då kom tårarna, men lugnt och stilla...inget skyfall som förr.
Vi pratade och kramades och jag grät några gånger och till slut lugnade jag ner mig. Nu flera timmar senare har jag fortfarande känningar men ytligt sett är jag lugn och fokuserad.
Har ju så mycket att fundera på och dagarna går alldeles för fort, känner mig som en seg gammal sköldpadda...
Vi hade lite planer för idag men som sig bör så har vi fått revidera dom planerna, inte pga måendet utan av andra orsaker. Viktigare saker har dykt upp och det blir fler dagar. För min del så ska jag ta tag i gardinbytesbiten...har fortfarande julgardinerna uppe fast övriga julsaker varit borta länge. Men Rom byggdes inte på en dag...hehe.
Nu ändrades planerna igen så vi får se vad som händer idag och vad som orkas med. Tur man är flexibel...hihi
Men hörrni, jag skulle gärna vilja ha åsikter och erfarenheter angående det här med panikångest. Vad har ni varit med om och tror ni att symptomen kan ändras så här kraftigt för att man landat och hittat sig själv och därmed blivit lugn och stabil?
Avslagen
Idag känner jag mig helt avslagen, förkylningen är bättre men jag vaknade med halsont och jag har rethosta. Så idag blir det en slapp fredag i soffan. Vi har tittat på en film och käkat chips. Nu har Jack gått ut i garaget för att ladda batteriet på min hoj och fixa lite med PVn. Jag skulle gärna följt med ut men fasen, jag orkar inte.
Gick upp relativt tidigt och åt god frukost som Jack lagade till sen la jag mig och sov middag. Ska nog äta ett äpple och lägga mig och slöa en stund till.
Min och Jacks skotrar....men snön har regnat och blåst bort. Kommer det bli nån vinter i år?
2014 -> 2015
Vaknade vid sju och hade morgonpratet med mitt hjärta, somnade om och vaknade halv elva. Hihi, fick ett bonusmorgonprat med honom. Att få vakna bredvid mitt hjärtas kär är så otroligt underbart, det gör mig avslappnad och lycklig, redo att ta tag i vardagens grå vedermödor.
Så, nu är 2014 slut, och det är skönt. 2014 var ett turbulent och jobbigt år, en riktig berg- och dalbana med höga berg och djupa dalar. Jag träffade mitt livs kärlek och det är största lyckan, så har jag träffat andra goa människor och gjort ett par inköp som också finns på bergen. Och flytten hit till Grängesberg. Nåt jag lätt glömmer i den här kategorin är den inre resa jag gjort under året. En resa som jag inte märkte av förren någon påpekade den och som visade sig vara avgörande för hur mitt liv idag gestaltar sig.
Jag började året med att ha panik på att hitta en kärlek, någon att dela livet med. Helt galet för kärleken hittar man inte på det sättet och viktigare ändå, att kunna leva som singel med sig själv är ett måste. Jag vet inte när jag landade i mig själv, det har nog gått lite fram och tillbaka och det viktiga är att jag gjorde det och att Jack såg det.
Det som hände i mina dalar är sånt jag inte kommer att älta, jag har redan släppt det och i stort sett glömt all skit. Två saker bär jag dock med mig och har i åtanke, det var två saker som hände i somras. Njurstensanfallet och bilolyckan, som båda blev till ambulansfärder. Fy tusan vad ensam man känner sig i en ambulans.
Och 2015 då?
Vad kommer att hända? Vad har jag för förväntningar? Planer och mål?
Vad som kommer hända vet man ju inte och jag vågar inte ha några förväntningar. Men jag hoppas att året blir bättre än det förra, jag tror att det blir det för jag vill det så gärna och jag har så bra förutsättningar att göra året till ett guldår. För man kan inte bara sätta sig ner och åka med, man måste jobba om man vill att nåt ska bli bra.
Planer och mål har jag,
Jag vill ställa ut Bonzo.
Komma igång och köra motorcykel.
Komma upp på hästryggen igen.
Åka på semester
Köra off road
Och lite annat
Har massor att ta tag i här hemma, och idag ska jag försöka ta tag i en del. Lugnt och stilla eftersom vi har lite sjukstuga här.
Just det, året har bara precis börjat och hemska saker händer. Men jag är redan lite kär i det nya året
