Jag mådde helt ok igår men frammåt kvällen blev det bara bläää! Usch hur jag mådde! Stackars Jack, fick stå ut med en sur och vresig Mia. Jag satt iaf mest i soffhörnet och var tyst, hävde inte ur mig en massa dumheter som brukade vara standard.

 

Idag ringe Uno och väckte mig och sen kom Louise och hälsade på. Himla trevligt! Få kaffesällis och pratas lite. Då mådde jag bra.

 

Bra mår jag inte nu, usch fy och blä. Och jag har en känsla i benen som är allt annat än trevlig. Kan inte beskriva den, känns som knäna darrar och hoppar och det gör lite ont.

 

Om jag visste att det här höll i sig så skulle jag banne mig sjukskriva mig och kanske borde jag göra det i vilket fall...vet faktiskt inte om jag skulle kunna ta mig samman och jobba. Ska åka in till stan idag och det får bli ett litet test tror jag.

 

Undrar så varför det blir så här med ojämna mellanrum. Ena dagen mår jag så bra att det här med psykisk ohälsa, mental utmattning, depression eller vad man nu vill kalla det, att det känns som det inte kommer finnas i mitt liv mer....så *blam* får jag en knytnäve i magen och jag mår skit. Jag har iaf inte ramlat ner i min brunn!! Jag håller mig lugn och jag mår lite bra varje dag och kan se ljusglimtarna i livet. Så jäkla skönt att inte allt är nattsvart