Igår och idag
Igår fyllde Erik sju år! Min stora älskade kille :-) Så vi åkte till Ajje, Helen och Erik och gratulerade honom. Och Helen som snart fyller fick en bukett tulpaner.
Dom hade gjort en så himla fin tårta till vår lilla hjälte! Jag har lånat dom två följande bilderna av Helen.
Han älskar Batman och har en massa batmansaker. Av oss fick han bland annat en onepice
Titta på honom!
Han är en sån underbar kille och jag älskar honom och saknar honom så mycket att det gör ont i mig. Så skönt att han finns så nära ändå och att Ajje och Helen är såna bra människor.
Vi hann med lite reptilgos medan vi var på Gv77 också. Dåliga mobilbilder men det är bilder iaf. En skäggagam och sen två leopardgecko. Idag ska Helen hämta hem två majsormar, ser fram mot att få gosa med dom.
Imorse väckte Jack mig och talade om att han skulle gå upp. Och så ni vet så vill jag att han ska göra det, gillar inte att vakna och han bara är borta. Vill ha en skön kram sådär på morgonen.
Normalt, och vad jag väntade mig när han gått ut ur rummet, vore att jag hade somnat om direkt. Men jag kände nåt konstigt. Hjärtklappning - och medan jag funderade på vad det innebar så vaknade jag lite mer. Kände att jag hade ett stort tryck över bröstet, svårt att andas, oro i magen och diffus värk här och där i kroppen...
Det var panikångest jag vaknade med! En panikångest som skiljde sig grundligt från hur dom brukar te sig. Jag brukar vara så oregerlig och väck att jag inte ens vet hur jag varit under dom anfallen. Vet bara att allt brukade vara nattsvart, jag stimmade runt och stårgrät. Nu var det mer fysiskt och verkligen mycket "trevligare"
Jag smsade Jack som kom in till mig och la sig i sängen och höll om mig, då kom tårarna, men lugnt och stilla...inget skyfall som förr.
Vi pratade och kramades och jag grät några gånger och till slut lugnade jag ner mig. Nu flera timmar senare har jag fortfarande känningar men ytligt sett är jag lugn och fokuserad.
Har ju så mycket att fundera på och dagarna går alldeles för fort, känner mig som en seg gammal sköldpadda...
Vi hade lite planer för idag men som sig bör så har vi fått revidera dom planerna, inte pga måendet utan av andra orsaker. Viktigare saker har dykt upp och det blir fler dagar. För min del så ska jag ta tag i gardinbytesbiten...har fortfarande julgardinerna uppe fast övriga julsaker varit borta länge. Men Rom byggdes inte på en dag...hehe.
Nu ändrades planerna igen så vi får se vad som händer idag och vad som orkas med. Tur man är flexibel...hihi
Men hörrni, jag skulle gärna vilja ha åsikter och erfarenheter angående det här med panikångest. Vad har ni varit med om och tror ni att symptomen kan ändras så här kraftigt för att man landat och hittat sig själv och därmed blivit lugn och stabil?
Kommentarer
Dr Ajje
Det är väl inte otänkbart att allt eftersom man blir stabilare och lär sig hantera anfallen så märker man mer av den fysiska biten och mindre av den psykiska.
Svar:
Mia
Trackback
