Igår var en underbar och skitjobbig dag. Eller jobbig var den först när jag skulle hem efter jobbet och upptäckte att min bil gått sönder...nån del, eller hela, kopplingen är slut. Kostar minst 2-3000 att fixa. Pengar jag inte har, pengar jag inte vill lägga på den bilen. Men jag har inte nåt större val. Måste tyvärr ha en bil. Mitt jobb går inte att kombinera med bussarna.

 

Imorgon ska jag till Söderbärke och på torsdag och fredag ska jag jobba i Ludvika. Dom här dagarna har löst sig. Men hur jag gör om jag för jobba i jul, mellandagarna och sen vet jag fan inte. Det känns tungt och jobbigt. Vet att bilbrist inte är nåt att gnälla över och att jag har folk runt mig som ställer upp för mig och som gör vad dom kan.

 

Vi hade grupparbete idag, vi skulle koppla två böcker till de båda läroplanerna, men eftersom jag inte haft råd att köpa böckerna och inte har hittat dom på nåt bibliotek så kunde jag inte delta. Har mejlat läraren, får se vad som händer.

 

Ska berätta vad som hände igår. Bilen bar sig konstigt åt när jag skulle backa ut från parkeringen på jobbet, den skuttade till och la av två gånger. Och jag var trött och fattade absolut ingenting. Funderade på om jag helt plötsligt inte kunde köra bil längre! Men så upptäckte jag att kopplingspedalen var borta! Men det var den ju inte, den stannade bara nertryckt. Jag petade upp den med skon och ringde Ajje, visste att han snart skulle sluta jobbet för dagen. Han kom och tittade och sa att jag kunde köra bilen hem.

 

Så jag körde småvägarna, och det gick ju bra så jag tänkte att skulle åka ner på Valhalla och åka genom stan hem. Men i korsningen Furuhäll-Mossgatan hände det igen. Tog ett djupt andetag och fortsatte ta mindre vägar via högberget. När jag sen stog och väntade på att kunna köra ut på Gamla Bangatan i marnäs så blev det lika igen. Plus att oljelampan tändes och bilen skuttade en halv billängd frammåt och bromsen inte tog. Bilen la av och jag beslutade att nu var det färdigkört för mig. Ringde Ajje som skulle hämta Erik och komma tillbaka. Men jag stog ju i vägen så jag ringde en vän, Johan. Han kom ner direkt och kollade läget, testade kopplingen och först fanns det koppling men den försvann. Han kollade under huven och mycket riktigt så var det blött där slavcylindern sitter. Johan körde bort min bil till parkeringen vid Hema och jag körde hans bil dit. Sen kom Ajje tillbaka och han körde min bil hem hit och jag hans. Så nu står min bil härute och muppar.

 

Ajje har lånat en bil så jag får låna hans V70 till jag jobbat klart på fredag. Men så ska bilen lyftas upp och felsökas, sen ska billigaste reservdelarna letas upp och beställas. Så ska dom komma, pengar att lösa ut dom fixas och sen ska dom bytas i bilen. Det är jul och nyår nu...kan ju ta evigheter.

 

Alex ringde och ville bli hämtad i Ludvika, han har varit på resande fot ett dygn. På väg hem från Malta. Gissa om det sved i mammahjärtat när jag var tvungen att säga nej, jag kan inte hämta :-(

 

Det var iaf roligt att jobba igår. Och det underbara var att Ajje och Johan ställde upp och fanns där för mig med hjälp utan att nån av dom ens tvekade. Riktiga hjältar! Stort tack till er!

 

Och på kvällen sen hade jag ett långt telefonsamtal med Nån och fick tröst och råd. En mycket klok och underbar man det där. Han fick mig att skratta till slut, och oj vad skönt det var!

 

Ja, det här var ju inte ett muntert inlägg direkt men jag tror inte det är nattsvart iaf. Mina känslor är verkligen inte nattsvarta, jag är mest matt. Och idag kan jag inte tänka riktigt bra pga migrän.

 

Nu blev jag hungrig iaf och det är verkligen positivt!