Jag läser, som sagt, ett par unga tjejjers bloggar. Riktigt starka tjejjer, förutom Nellie och Linn följde jag också Isabella, som tyvärr slutat blogga nu. Dom är starka för dom tror på sig själva, vad dom kan prestera och på sina egna åsikter. En av dom har pratat om hur en del andra får sina bloggar stora, och en annan av dom har gjort så, skrivit åsiktsinlägg... åsikter som dom visste skulle skapa debatt bland läsarna och därmed sprida bloggen till fler läsare. Ibland var det inte ens bloggarens åsikter som hamnade i bloggen, utan fakeade åsikter.

 

Tänker tillbaka på när jag var i deras ålder, tonåren nånstans, jag var en otroligt osäker tjej som ine hade en aning om vad jag tyckte om nånting. Jo, jag älskade hästar, det var det ingen tvekan om.

Som jag minns det, togs alla mina åsikter ifrån mig överallt. Hemma, hos vänner eller i skolan, så fick jag ofta höra att jag tyckte fel.

Här väcks såklart frågan om en åsikt öht kan vara fel, men det är en annan historia.

 

Förmodligen fick jag väl uppmuntran också, men dom flesta minns väl dom dåliga sakerna, iaf vi med dåligt självförtroende. Nu är jag 45 år och försöker se vem jag är under mina icke-diagnoser och vem jag är med dom. Det är inget lätt jobb och jag har fortfarande inte tillräckligt självförtroende eller koll på andra för att skriva ett inlägg för att skapa debatt. Nu är det ju verkligen inte så att jag är ute efter en massa läsare, jag skriver för mig själv. Har upptäkt att det känns så himla skönt när huvudet är tömt på en massa gammalt.

Just det här inlägget tänkte jag ut tidigare idag när jag körde till Säter, men det var inte så rörigt då

 

Det får vara rörigt, jag ska dricka mitt te, åta min macka och sen hoppa i säng.

 

Natti på er!