Blä

Jag har som sagt låtit fågeln flyga fri...
Men hoppet är det sista som lämnar människan, så nånstans har jag hoppats att fågeln ändå fanns kvar där för mig, nu vet jag säkert att han inte gör det...
 
Det känns tungt, så fruktansvärt tungt
 
Har haft obehagskänslor hela dagen
Nu har jag så ont i magen och är så ledsen
 
Men samtidigt inte ledsen utan tom och uppgiven
 
Och en smula nyfiken på varför just idag?
Varför inte igår, onsdags eller tisdags?
 
Fy sjutton!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

miansliv.blogg.se

Ett ställe där jag skriver ner det jag känner och upplever

RSS 2.0