Dagar som idag, när jag mår bra och är glad, så är det så lätt att säga att jag har saknat färdigt. Att jag slutat sörja och längta. Att jag struntar i om det blir vi igen, om vi aldrig mer ses, träffas eller pratar.

 

Men jag vet ju att det kommer dagar när jag mår mindre bra, när jag är mindre glad och då också är mer känslig. Då kommer jag att sörja och längta. Och undra vad som blev fel, om jag hade kunnat göra någonting annorlunda.