Vad hände?
Emelie kom hit med sin dotter Nova och hunden Samo. Emelie skulle på ett möte så jag passade Nova under tiden. Klädde på henne, lade henne i pulkan och gick på promenad och hade Bonzo med.
Det kändes inte så bra för man har ju ingen uppsikt alls över en pulka, så jag knatade bort och frågade Magnus om jag fick låna en vagn av dom att skjutsa Nova i. Det fick jag.
Vi kom hem igen bara en minut innan Emelie kom tillbaka, då fick hundarna vara ute och busa en liten stund. Sen gick vi in och drack kaffe. Jocke kom också och drack kaffe. Åh, vad jag trivs med att ha människor runt mig!
Vill inte alls vara ensam! Skulle gärna ha nån här eller vara hos nån varje dag!
Har pratat med min husläkare idag om sjukskrivning, han är bra min läkare, lite galen men bra. Han fick inte sjukskriva mig per telefon så han satte upp mig på en tid hos jourläkaren imorgon så jag kan bli sjukskriven. Så sa han att om jag behövde få sjukskrivningen förlångd så fanns han där för mig.
Någongång efter att Emelie och Jocke hade åkt så hände nåt med mig, jag vet inte vad eller varför, men jag blev ledsen och nere igen. Vill inte vill inte VILL INTE!!! Orkar inte!
Blev jag för trött? Var det oron inför samtalet med läkaren? Eller all annan skit jag dras med i mtt liv?
Eller en kombination av allt? Orkar snart inte slåss för mig själv mer, har lust att ge upp, bara lägga mig under en filt och ruttna bort.
Jag förstår så väl att jag inte är rolig nånstans att umgås med, sur, grinig och ett monster.
Men jag behöver människor runt mig för att må bättre, snacka om ond cirkel.
Hoppades så mycket och starkt att jag skulle gå uppåt och bli frisk nu, men såklart att det inte kan gå radrätt.
Hoppas på en bättre dag imorgon, annars vet jag ju att jag kommer att må toppenbra i helgen med roliga människor och saker att göra både lördag och söndag.
Kommentarer
Sari
Usch, jag behöver också folk omkring mig. Tyckte det var det jobbigaste när jag var mammaledig, att jag bodde så långt från släkt och vänner. Alla andra som jag umgås med var ju på jobbet. Inser att jag har en personlighet som behöver energi utifrån! Verkar jobbigt att vara berornde av en dodtycklig jourläkare som man inte känner... Kram!
Trackback
