Vänskap är en dyrbar gåva.

Och vänskapsgåvan är inte alltid lätt att förvalta.

 

Ibland funderar man på hur vissa kan ha några vänner öht, vet att många undrar hur jag kan ha några vänner.

Faktum är att jag är en varm och god människa som vill andra väl. Men ibland funkar det bara inte, tur nog skulle jag vilja säga. För det går ju inte att alla är vän med alla.

 

Det kan bli obalans i ett vänförhållande, att det mest är den ena som ger och ger och den andra inte ger ens i närheten så mycket. Klart man inte ska mäta vänskap så man ger lika mycket, man får uppskatta så det inte blir alltför snett bara. I vissa perioder kan en vän behöva få massor av den andra och nästa perioder är det ombytta roller.

 

Man ska stötta varann, men inte för mycket för ibland behöver man uppmuntra och puffa på sin vän.

Man ska finnas där för sin vän 24/7, jag är aldrig längre bort från mina vänner än ett telefonsamtal.

 

Alla är värda att ha bra vänner, men alla kan inte vara bra vänner till alla.

Och eftersom vi utvecklas och förändras så kan en vänskap som var underbar en dag vara rätt jobbig, då är det dags att resa sig upp och gå. Det är svårt att göra men i längden mår man bra av att ha gjort det.

 

Vänskap är ofta en slags kärlek och liksom när det gäller kärlek så gäller ordspråket "mister du en står dig tusen åter".

Man stänger en dörr och får chansen att öppna andra dörrar. Man vet inte vem som väntar där bakom och man vet inte när dörren kommer i ens väg. Ibland så är den nya vännen toppen och man är jätteglad att ha mött den, men det är inget mer. Och ibland, väldigt sällan, så händer det som hände mig igår.

Jag blev knockad och helt förälskad i en ny vän. Vi förstog varann direkt och....hahaha, jag blir helt stum!

Det går inte att beskriva eller förklara.

"Samma skrot och korn, då slår det gnistor" så sant.

 

Ser fram mot att prata med dig och få träffa dig Vince <3