Måste säga att jag verkligen har dom underbaraste människorna runt mig!

 

Som ställer upp för en kvinna i nöd!

Jepp, kvinnan är jag och så stor nöd är det kanske inte...

Sen det blev klart att jag kunde låna Roberts lägenhet så har jag tänkt att fy f*n om jag skulle låsa in nåt jag behöver i lägenheten närjag åker därifrån på onsdag. Som telefonen, bankkortet och körkortet t e x.

 

Behöver jag berätta mer?

 

Mmmm, och tanka skulle jag ju....trodde inte bensinen skulle räcka ända hem.

Och om jag fick bensinstopp efter vägen, hur skulle jag då kunna ringa? Hur gjorde man innan alla fick mobiler? Jo man stövlade iväg till närmaste hus och ringde...bra då att kunna nåt nummer i huvudet!

Jag kan ett enda nummer som kunde varit aktuellt att ringa om hjälp.

Bensinen räckte och jag hade en marginal på säkert två liter...hehe. Nu har bästa Ajje tankat upp bilen åt mig.

 

Så började jag fundera på om Robert skulle åka hem till Borlänge i helgen...phuuu, det ska han!

 

En annan underbar vän frågade direkt om jag behöver pengar! Tror inte jag gör det nog :-) Men skönt att få frågan.

 

Den busiga Erik frågade om han fick låna min telefon och fortsatte innan jaghann svara "just ja, du har ju ingen"

Hahahaha

 

På fredag eftermiddag får jag skjuts för att hämta telefonen och jag tänker klara mig till dess. Kunde ju skaffat ett kontantkort för jag har en gammal lur. Men det är nog nyttigt att vara utan. Enklare dock om jag haft en hemtelefon.

 

När jag kom hem packade jag upp några saker, körde igång datorn för att berätta för dom som behöver veta att jag är telefonlös. Sen släppte spänningarna och tårarna började rinna...lite slut efter intensiva dagar, förkylning i kroppen och rädsla för bensinstopp.

Jag fick tröst direkt och sen ännu mer tröst i kramform av Ajje, Erik och hundarna. När Alex kom hem fick jag kram av honom också :-)

Yeey, kramkalas!

 

Nu äter jag vikabröd med gustavskorv, sen blir det mer uppackning och en tidig kväll i säng.

Behöver sova!