Kom hem från Örebro för ett par timmar sen, så skönt.

Landade i soffan med nybryggt kaffe i ny smak och en smörgås till.

 

Dagen i Örebro började med röntgen, vanliga bilder, inte magnet. Bilderna togs för att man måste veta var njurstenen sitter så dom siktar rätt när dom skjuter.

Uppe på stötvågsenheten började jag ana oråd...sköterskan såg ingen sten men doktorn var på ingång för att kolla plåtarna. Han såg stenen men begärde mer röntgen.

Ner igen och då blev det först en magnetröntgen, en infart blev satt och kontrast sprutades. Så blev det ett par vändor in till vanliga röntgen igen. Fick vänta på att kontrasten skulle rinna ner på vänstra sidan....har tydligen nåt som stoppar upp på den sidan.

Upp till stötvåg igen och vänta på besked...

 

Satte mig för ett samtal med läkaren som berättade att min sten sitter ett par cm från urinblåsan och dom skjuter bara när den sitter ovanför höftbenen. Typiskt :-/

 

Fick en medicin som ska göra urinledaren avslappnad så att stenen kan ta sig ner i urinblåsan så att jag kan kissa ut den jäkeln sen....gaaaah!!

 

Inte nog med att jag riskerar att få fler njurstensanfall...jag ska kissa genom en sil också. Stenen ska skickas in för analys....suck!

 

När infarten sattes togs ett blodprov och kreatinin kollades. Det låg på 60 och det är tydligen ett alldeles utmärkt värde och det var ju skönt.

 

Pust, stön och stånk...tur att det finns ett och annat väldigt positivt i mitt liv som jag kan välja att fokusera på istället för att fokusera på det här negativa :-)

 

 Ett stort tack till underbara Ajje som tog ledigt från jobbet och gick upp i ottan för att skjutsa sitt ex, jag, till Örebro. Jag är så jäkla tacksam att det inte finns ord för det!