Läskigt!

Natten till igår vaknade jag vid halv fyra av magsmärtor.

Och jag vet ju att om något väcker mig så är det nåt ihållande, sover ju alldeles för gott på mina antidepressiva mediciner. Försökte ändå vända på mig hit och dit för att se om jag kunde somna om. Kände att jag mådde illa och att kroppen ville kräkas...vilket den försökte göra. Går ju inte så bra efter open när man inte ätit på mångatimmar.

 

Hursom helst såhar jagbara en person att vända mig till i ett sånt här läge, och det är världens bästa Ajje.

Så jag ringde och väckte honom, sen ringde jag 1177 och dom ville att jag skulle åka in.

Ajje väckte Alex som fick komma och lägga sig här och sova eftersom Erik och Denise har mammavecka.
Så skjutsade Ajje upp mig till jourmottagningen i Ludvika där dom kollade en del saker och en läkare tittade på mig. Fick morfin som tog bort basen i smärtorna ochfick mig att spy.

Fick en rosa pvk satt

Dropp kopplades och det ringdes efter ambulans

 

 

 

 

 

Fick morfin och primperan under färden till Falun.

När vi kom fram rullades jag in på kirurgmottagningen till att börja med, minns inte så mycket därifrån. Kunde somna när jag låg där och smärtorna avtog så det blev inget mer morfin.

Fick komma upp på avdelningen och dricka en liter kontrast och sen åka ner på skiktröntgen.

Sen sov jag till och från hela dagen. Nån gång under dagen lyssnade dom på hjärta och lungor med stetoskop och allt lät bra. Tidig kväll kom Ajje, Denise och Erik upp med lite grejor ifall jag skulle bli kvar.

Ungefär samtidigt kom äntligen överläkaren som berättade vad dom sett på skiktröntgen.

En liten njursten vars läge gjorde den ointressant för dagen, så var det en sak som inte syntes som ska kollas upp. I övrigt såg dom ingenting som kunde orsakat mina smärtor!

 

Så jag fick äta, äntligen!, och sen vänta en timme så inte smörtorna kom tillbaka av maten. Sen fick jag åka hem. Så skönt att komma hem, och urgel vad trött jag var!

Blev myspys i sängen med onepiece och laptop.

 

 

Imorse vaknade jag jättetidigt och hade ont igen, men lite högre upp den här gången.

Gick om kring och hade sjukt ont, höll på att börja spy ett par gången och frös som en liten gnu.

Bara försökte stå ut till barnen vaknat. Satt hopkurad med benen högt på toalettstolen och nästan somnade så jag satte mig lika på soffan och lyckades somna.

Sov en stund till Erik vaknade i min säng

 

Mådde då såpass bra att jag bröt fastan med en sumatriptan mot migränen, kaffe och macka.

Sen dess har smärtan kommit och gått lite nere vid vänster höft, strålat bak i ryggen och illamåendet kommit och gått. Just nu känns det rätt ok så jag ska passa på att duscha nu.

 

Det jobbiga är att en hjärtinfarkt på en kvinna kan vara på just det här sättet, som Annika sa så borde jag se till att få ett ekg taget. Ska ringa 1177 lite senare, just nu har jag ingen barnvakt så jag kan ändå inte åka.

 

Nu blir det duschen!

Men Mia, stackare, vad hemskt. Vilken tur att det löste sig för dig, men det är klart att du kan höra av dig till oss, är vi hemma och inget för oss, klart att vi fixar det tillsammans då. :-)
Såg att du inte kan slita dig från att fixa i lägenheten, förstår att det "kliar i fingrarna", men ta det lugnt och försök att vila emellanåt. Sköt om dig nu och hoppas du repar dig helt och hållet nu. Kram!